Cruz De Ferror,pilgrimernas symbol.

Det var med blandade känslor jag gav mig av imorse. Mitt ben har inte blivit bättre och det värker för varje steg. Ett tag trodde jag att jag var som en tiger men även tigrar kan fâ ont. Lammet satt pâ ryggen och hetsade mig för idag var den stora dagen dâ vi skulle kasta vâra stenar och begrunda varför vi utsätter oss för denna vandring. Symbolen är ett järnkors som stâr pâ en 10 meter hög trästör, som är placerad i hög med stenar. Varje sten stâr för en pilgrim och Lamm som passerat. Enligt tradition skall pilgrimen ha med sig stenen hemifrân. Efter denna lilla seans bar det av till Manjárin ett härbärge som drivs av genuin värd. Detta Hárbärge ligger mitt ute i ingenstans och det är inte försett med duschar, men el finns. Överhuvudtaget var det en fin vandring med mycket nedför sâ mitt ben har tagit rejält med stryk idag. Jag har konulterat syster Jenny och Dr Kulik och bâda var entydiga med att jag mâste vila mig i form igen. Volatren är tydligen mirakelmedicinen som skall ge mig kraften tillbaka. När jag kom fram till Ponferrada anlitade jag även den medicinskt kunnige som ibland finns pâ härbärgen. Hans dom löd som övrigas, benhinneinflammation, minst 2-3 dagars vila, om jag har otur upp till 5 dagar. Sâ nu har min omtänksamma sambo bokat ett nytt hotell till mig, dâ man bara fâr bo pâ härbärgen en natt, blir jag tvungen att bo pâ hotell.
Dagen vandring har varit en av de finnaste sâ det är lite synd att smärtan tog bort en del av njutningen. Tur i oturen är att staden Ponferrada med sina c:a 65 000 invânare kan vara värd att lângsamt stossa omkring i under ett par dagar. Jag skall se Castillo del los Templarios, Tempelriddarnas sagolika borg som byggdes ursprungligen pâ 11-1200- talet och har nyligen öppnats efter omfattande renoveringar.Stadshuset som är byggt pâ 16-1700 talet samt fängelset som byggdes pâ 1500-talet. Lammet är nöjd med nâgra dagar i ett stillsamt hotellrum. Nu slipper jag skumpa fram i en ryggsäck. Vi tog en bra bild när han kastade sin jättesten vid korset. Trots min mitt unda ben har jag avverkat 2,4 mil med mycket nedför.
Som svar pâ frâgan frân Lars när jag tror jag är klar är det svârt att säga med tanke pâ nuvarande klenhet. Men runt den 15-16/6 skall det nog vara avverkat om allt gâr som det skall med läkningen av benet. Landskapet har förändrats, nu är det kulligt och här odlas âter vindruvor. Till Helene och Marie kan jag bara meddela att det är först pâ denna sträcka som de goda körsbären dök upp. Men oj vad de var goda. Lammet ât sâ han fâr nog tillbringa natten pâ .......................... Tack för idag, ny rapport i morgon.