tisdag 7 februari 2012
Toppen är nådd!!!! yeah!!!
Hej, nu är vi tillbaka vid utgångspunkten Swedish school association i Nairobi. Vi åkte ut i torsdag morse den 2/2 kl 8.00 och var tillbaka igår klockan 18.00, 6/2. Det har varit 5 helt otroliga dagar. Vi började med att åka buss i 6 timmar för att ta oss till starten som ligger 2 600 meter över havet. Det är ingången till parkområdet som är väl bevakat. Det kostar 80 dollar per dygn att vistas inom området om man inte är resident, det vill säga bor i Kenya eller vistas här stadigvarande. Vi var med skolan så vi kom undan med 3500 schilling c:a 280:- svenska kronor. Gruppen som åkte iväg bestod av gymnasieelever och högstadieelever 55 st samt lärare och föräldrar 12 st, totalt var vi 67 stycken förväntansfyllda äventyrare.
Bara att ta sig ut från Nairobi på morgonen var ingen lätt match. Det tog nästan 1,5-2 timmar innan vi kom ut på landet. Trafiken här är tuff och alla kör som om de äger vägen. Men vi kom fram till slut och fick en enkel lunch av Savageteam,som skulle se till att vi kom upp till toppen. Jag måste medge att jag varit lite naiv när jag tog mig an detta äventyr. Först här började jag och Manne förstå vad som väntade oss. Vi fick en kort information om vad som väntade. Kl var 14.00 när vi skulle börja gå den första etappen upp till 2 300 meter, en stigning på 700 meter och en distans 7 km. Vi hade fått reda på att tempot måste vara lågt då nu måste börja vänja oss vid höjden. Vi var redan 4-500 meter över vad Kebenekajse är, så det var bara att vänja sig. Både jag och Manne är vana vandrare men vi kände av höjden och mådde lite illa redan här, vi började undra vad som väntar oss framöver. Till slut kom vi fram till första lägerplatsen kl var 17.00 och solen höll på att gå ner. När vi började vandringen var tempen + 25 och vi var varma och svettiga. Vår färdledare Chris, en engelsk militär med mycket pondus och stark röst, talade bryskt om för oss att nu gällde det att klä på sig för inom en halv timme var temperaturen under 0 grader för att under kvällen sjunka till - 10. Detta var det störst misstaget jag gjort när jag packade, att inte kolla vilken temperatur min sovsäck klarade. Det var min pilgrimssovsäck med ner till + 6. Manne hade inte heller riktigt koll så vi frös och mådde lite dåligt när vi sov i tälten på dåliga underlägg(som vi fått låna av skolan). Innan vi somnade hade vi nog bestämt oss för att det här kommer vi inte att klara. Men efter en natts orolig sömn vaknade vi upp till Chris höga stämma kl 7.00, dag stiga upp, hans mantra var "rock an roll" time to get up. Vi låg i ett tält med två andra Lars Brantd från Kivik som tillsammans med sin fru arbetar som lärare på skolan och Antonian som är en boardingförälder, vilket innebär att han finns till hands på skolan under icke skoltid som en extra förälder. De hade bättre utrustning men var också medtagna av första nattens kyla. Men efter lite frukost och när solen tinat upp oss var alla negativa tankar borta och vi såg fram emot en ny dags vandrig. Andra dagen vandrade vi i ett mycket långsamt tempo 7 km med en stigning på 700 m. Kl 9.00 började vi vandra och kl 15.00 var vi framme vid 4000 m över havet och hade njutit av en underbar lunch och vackert väder. Hur fixar man lunch till 67 personer och vem bär ens bagage kanske ni undrar, här kommer svaret. Vi hade hjälp av 87 stycken bärare, matlagare och allt i allor. Chris team bestod av 5 personer, övriga är inhyrda bärare som gör detta för att tjäna en bra slant. Det är hög arbetslöshet i Kenya så det är lätt att få tag i folk som ställer upp. De tjänar ca 160:-/dag vilket är bra betalt i Kenya plus lite tips från oss.
De bar upp all förnödenhet c:a 2 ton mat, tält , provisoriska toaletter och vår huvudpackning. Det finns bara väg upp till första basstationen. Maten var helt ok, men tilltagen i underkant med tanke på att gänget bestod av killar och tjejer i 15 - 19 års ålder. All hygien fick ske via bäckar och där tog vi också allt vårt dricksvatten. Vi mådde betydligt bättre och hade acklimatiserat oss lite med höjden och hade fortfarande tur med vädret. Klar blå himmel och hög solskyddsfaktor 40. Solen är lite elak på denna höjd. Själv märkte jag det då jag tvättat händerna och glömde att tvättat av solskyddet. Så jag blev lite bränd om man säger så. När vi kom fram till lägret var det bara att tvätta av sig så gott det gick och därefter serverades tee och kaffe. Sen var det till att reda till inför natten och börja klä på sig så många lager man hade med sig och invänta kvällsmaten som inleddes med soppa, en varmrätt och i bästa fall en bit frukt. Det blev ännu en kall natt men nu hade man både vant sig och förberett sig bättre. 3:e dagen var en så kallad förberedelse dag inför den stora dagen. Det innebär att vi skulle vänja oss vi höjden och gå fram till starten 9 km med en stigning på 200 m. Nu var vi på 4200m och inväntade med spänning dagen d. Vi fick en tydlig information om vad som skulle hända dag 4 av Chris. Vi skulle gå upp kl 2.30 för att börja bestigningen kl 3.00.
Tidigt i säng och ni kan tro att det var många spända själar som låg i tälten och undrade vad som skulle hända.
Den stora dagen var inne. Vi väcktes med "rock an roll" och alla samlades för att börja vandra. Vi skull upp till toppen och målet var att alla skulle upp till 4986 meter. Känn på det 4986, det är högt.
Vi började i sakta tempo vilket är viktigt när man ´skall stiga så mycket. Det började lätt för att efter ett tag övergå i brant stigning och löst underlag. Skälet till att vi började så tidigt är att underlaget har fryst och därför lite lättare att ta sig uppför. När det var 300 meter kvar började det bli tungt och det blev mer klättring. Det var betydligt tuffar än vad jag trott och nu började andningen också göra sig påmind. Vi hade det tufft och när det var c:a 150 meter kvar var vi ganska medtagna och beredda att ge upp. Då fick vi bra draghjälp av guiderna som peppade oss och sa att nu fixar ni dettas Vi tittade på varandra och gjorde tummen upp, sen var det bara att kämpa c:a 5 - 10 meter och paus 5 -10 meter paus och kl 6.28.54 besteg först Manne toppen och sen jag, bilder nedan för bevis. Det var kallt som bara den - 30 grader så vi stannade bara några minuter men hade under denna tid en fantastisk utsikt och en soluppgång som följt oss de sista metrarna mot toppen. Mina kära vänner det var en av mina mest fantastiska upplevelser. Att få dela den med alla underbara ungdomar från svenska skolan, Axel som sett till att detta blev möjligt och med min gode vän Manne har varit fantastiskt.
Nerfärden blev en tuff del det också och när vi kom ner till baslägret vid 9.00 var det frukost och sen snabbt påbörja vandringen ner till 3300 för att inte få känning av höjdsjukan.
Alla klarade toppen, vilket är mycket sällsynt. En drabbade av höjdsjukan och fick bäras ner annars klarade vi oss galant och Chris var mer än nöjd med resultatet.
På återseende!
Bara att ta sig ut från Nairobi på morgonen var ingen lätt match. Det tog nästan 1,5-2 timmar innan vi kom ut på landet. Trafiken här är tuff och alla kör som om de äger vägen. Men vi kom fram till slut och fick en enkel lunch av Savageteam,som skulle se till att vi kom upp till toppen. Jag måste medge att jag varit lite naiv när jag tog mig an detta äventyr. Först här började jag och Manne förstå vad som väntade oss. Vi fick en kort information om vad som väntade. Kl var 14.00 när vi skulle börja gå den första etappen upp till 2 300 meter, en stigning på 700 meter och en distans 7 km. Vi hade fått reda på att tempot måste vara lågt då nu måste börja vänja oss vid höjden. Vi var redan 4-500 meter över vad Kebenekajse är, så det var bara att vänja sig. Både jag och Manne är vana vandrare men vi kände av höjden och mådde lite illa redan här, vi började undra vad som väntar oss framöver. Till slut kom vi fram till första lägerplatsen kl var 17.00 och solen höll på att gå ner. När vi började vandringen var tempen + 25 och vi var varma och svettiga. Vår färdledare Chris, en engelsk militär med mycket pondus och stark röst, talade bryskt om för oss att nu gällde det att klä på sig för inom en halv timme var temperaturen under 0 grader för att under kvällen sjunka till - 10. Detta var det störst misstaget jag gjort när jag packade, att inte kolla vilken temperatur min sovsäck klarade. Det var min pilgrimssovsäck med ner till + 6. Manne hade inte heller riktigt koll så vi frös och mådde lite dåligt när vi sov i tälten på dåliga underlägg(som vi fått låna av skolan). Innan vi somnade hade vi nog bestämt oss för att det här kommer vi inte att klara. Men efter en natts orolig sömn vaknade vi upp till Chris höga stämma kl 7.00, dag stiga upp, hans mantra var "rock an roll" time to get up. Vi låg i ett tält med två andra Lars Brantd från Kivik som tillsammans med sin fru arbetar som lärare på skolan och Antonian som är en boardingförälder, vilket innebär att han finns till hands på skolan under icke skoltid som en extra förälder. De hade bättre utrustning men var också medtagna av första nattens kyla. Men efter lite frukost och när solen tinat upp oss var alla negativa tankar borta och vi såg fram emot en ny dags vandrig. Andra dagen vandrade vi i ett mycket långsamt tempo 7 km med en stigning på 700 m. Kl 9.00 började vi vandra och kl 15.00 var vi framme vid 4000 m över havet och hade njutit av en underbar lunch och vackert väder. Hur fixar man lunch till 67 personer och vem bär ens bagage kanske ni undrar, här kommer svaret. Vi hade hjälp av 87 stycken bärare, matlagare och allt i allor. Chris team bestod av 5 personer, övriga är inhyrda bärare som gör detta för att tjäna en bra slant. Det är hög arbetslöshet i Kenya så det är lätt att få tag i folk som ställer upp. De tjänar ca 160:-/dag vilket är bra betalt i Kenya plus lite tips från oss.
De bar upp all förnödenhet c:a 2 ton mat, tält , provisoriska toaletter och vår huvudpackning. Det finns bara väg upp till första basstationen. Maten var helt ok, men tilltagen i underkant med tanke på att gänget bestod av killar och tjejer i 15 - 19 års ålder. All hygien fick ske via bäckar och där tog vi också allt vårt dricksvatten. Vi mådde betydligt bättre och hade acklimatiserat oss lite med höjden och hade fortfarande tur med vädret. Klar blå himmel och hög solskyddsfaktor 40. Solen är lite elak på denna höjd. Själv märkte jag det då jag tvättat händerna och glömde att tvättat av solskyddet. Så jag blev lite bränd om man säger så. När vi kom fram till lägret var det bara att tvätta av sig så gott det gick och därefter serverades tee och kaffe. Sen var det till att reda till inför natten och börja klä på sig så många lager man hade med sig och invänta kvällsmaten som inleddes med soppa, en varmrätt och i bästa fall en bit frukt. Det blev ännu en kall natt men nu hade man både vant sig och förberett sig bättre. 3:e dagen var en så kallad förberedelse dag inför den stora dagen. Det innebär att vi skulle vänja oss vi höjden och gå fram till starten 9 km med en stigning på 200 m. Nu var vi på 4200m och inväntade med spänning dagen d. Vi fick en tydlig information om vad som skulle hända dag 4 av Chris. Vi skulle gå upp kl 2.30 för att börja bestigningen kl 3.00.
Tidigt i säng och ni kan tro att det var många spända själar som låg i tälten och undrade vad som skulle hända.
Den stora dagen var inne. Vi väcktes med "rock an roll" och alla samlades för att börja vandra. Vi skull upp till toppen och målet var att alla skulle upp till 4986 meter. Känn på det 4986, det är högt.
Vi började i sakta tempo vilket är viktigt när man ´skall stiga så mycket. Det började lätt för att efter ett tag övergå i brant stigning och löst underlag. Skälet till att vi började så tidigt är att underlaget har fryst och därför lite lättare att ta sig uppför. När det var 300 meter kvar började det bli tungt och det blev mer klättring. Det var betydligt tuffar än vad jag trott och nu började andningen också göra sig påmind. Vi hade det tufft och när det var c:a 150 meter kvar var vi ganska medtagna och beredda att ge upp. Då fick vi bra draghjälp av guiderna som peppade oss och sa att nu fixar ni dettas Vi tittade på varandra och gjorde tummen upp, sen var det bara att kämpa c:a 5 - 10 meter och paus 5 -10 meter paus och kl 6.28.54 besteg först Manne toppen och sen jag, bilder nedan för bevis. Det var kallt som bara den - 30 grader så vi stannade bara några minuter men hade under denna tid en fantastisk utsikt och en soluppgång som följt oss de sista metrarna mot toppen. Mina kära vänner det var en av mina mest fantastiska upplevelser. Att få dela den med alla underbara ungdomar från svenska skolan, Axel som sett till att detta blev möjligt och med min gode vän Manne har varit fantastiskt.
Nerfärden blev en tuff del det också och när vi kom ner till baslägret vid 9.00 var det frukost och sen snabbt påbörja vandringen ner till 3300 för att inte få känning av höjdsjukan.
Alla klarade toppen, vilket är mycket sällsynt. En drabbade av höjdsjukan och fick bäras ner annars klarade vi oss galant och Chris var mer än nöjd med resultatet.
På återseende!
onsdag 1 februari 2012
Nu bär det av !
vi är på väg. allt skall packas och vi vuxna skall försöka vara coola och inte verka skärrade över höjden. Manne och jag har varit på Karen Blixten museet idag. Vi fick en bra rundvandring och en utsökt lunch.
Nu är vi på väg till berget.
Må väl
Nu är vi på väg till berget.
Må väl
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)