tisdag 7 februari 2012
Toppen är nådd!!!! yeah!!!
Hej, nu är vi tillbaka vid utgångspunkten Swedish school association i Nairobi. Vi åkte ut i torsdag morse den 2/2 kl 8.00 och var tillbaka igår klockan 18.00, 6/2. Det har varit 5 helt otroliga dagar. Vi började med att åka buss i 6 timmar för att ta oss till starten som ligger 2 600 meter över havet. Det är ingången till parkområdet som är väl bevakat. Det kostar 80 dollar per dygn att vistas inom området om man inte är resident, det vill säga bor i Kenya eller vistas här stadigvarande. Vi var med skolan så vi kom undan med 3500 schilling c:a 280:- svenska kronor. Gruppen som åkte iväg bestod av gymnasieelever och högstadieelever 55 st samt lärare och föräldrar 12 st, totalt var vi 67 stycken förväntansfyllda äventyrare.
Bara att ta sig ut från Nairobi på morgonen var ingen lätt match. Det tog nästan 1,5-2 timmar innan vi kom ut på landet. Trafiken här är tuff och alla kör som om de äger vägen. Men vi kom fram till slut och fick en enkel lunch av Savageteam,som skulle se till att vi kom upp till toppen. Jag måste medge att jag varit lite naiv när jag tog mig an detta äventyr. Först här började jag och Manne förstå vad som väntade oss. Vi fick en kort information om vad som väntade. Kl var 14.00 när vi skulle börja gå den första etappen upp till 2 300 meter, en stigning på 700 meter och en distans 7 km. Vi hade fått reda på att tempot måste vara lågt då nu måste börja vänja oss vid höjden. Vi var redan 4-500 meter över vad Kebenekajse är, så det var bara att vänja sig. Både jag och Manne är vana vandrare men vi kände av höjden och mådde lite illa redan här, vi började undra vad som väntar oss framöver. Till slut kom vi fram till första lägerplatsen kl var 17.00 och solen höll på att gå ner. När vi började vandringen var tempen + 25 och vi var varma och svettiga. Vår färdledare Chris, en engelsk militär med mycket pondus och stark röst, talade bryskt om för oss att nu gällde det att klä på sig för inom en halv timme var temperaturen under 0 grader för att under kvällen sjunka till - 10. Detta var det störst misstaget jag gjort när jag packade, att inte kolla vilken temperatur min sovsäck klarade. Det var min pilgrimssovsäck med ner till + 6. Manne hade inte heller riktigt koll så vi frös och mådde lite dåligt när vi sov i tälten på dåliga underlägg(som vi fått låna av skolan). Innan vi somnade hade vi nog bestämt oss för att det här kommer vi inte att klara. Men efter en natts orolig sömn vaknade vi upp till Chris höga stämma kl 7.00, dag stiga upp, hans mantra var "rock an roll" time to get up. Vi låg i ett tält med två andra Lars Brantd från Kivik som tillsammans med sin fru arbetar som lärare på skolan och Antonian som är en boardingförälder, vilket innebär att han finns till hands på skolan under icke skoltid som en extra förälder. De hade bättre utrustning men var också medtagna av första nattens kyla. Men efter lite frukost och när solen tinat upp oss var alla negativa tankar borta och vi såg fram emot en ny dags vandrig. Andra dagen vandrade vi i ett mycket långsamt tempo 7 km med en stigning på 700 m. Kl 9.00 började vi vandra och kl 15.00 var vi framme vid 4000 m över havet och hade njutit av en underbar lunch och vackert väder. Hur fixar man lunch till 67 personer och vem bär ens bagage kanske ni undrar, här kommer svaret. Vi hade hjälp av 87 stycken bärare, matlagare och allt i allor. Chris team bestod av 5 personer, övriga är inhyrda bärare som gör detta för att tjäna en bra slant. Det är hög arbetslöshet i Kenya så det är lätt att få tag i folk som ställer upp. De tjänar ca 160:-/dag vilket är bra betalt i Kenya plus lite tips från oss.
De bar upp all förnödenhet c:a 2 ton mat, tält , provisoriska toaletter och vår huvudpackning. Det finns bara väg upp till första basstationen. Maten var helt ok, men tilltagen i underkant med tanke på att gänget bestod av killar och tjejer i 15 - 19 års ålder. All hygien fick ske via bäckar och där tog vi också allt vårt dricksvatten. Vi mådde betydligt bättre och hade acklimatiserat oss lite med höjden och hade fortfarande tur med vädret. Klar blå himmel och hög solskyddsfaktor 40. Solen är lite elak på denna höjd. Själv märkte jag det då jag tvättat händerna och glömde att tvättat av solskyddet. Så jag blev lite bränd om man säger så. När vi kom fram till lägret var det bara att tvätta av sig så gott det gick och därefter serverades tee och kaffe. Sen var det till att reda till inför natten och börja klä på sig så många lager man hade med sig och invänta kvällsmaten som inleddes med soppa, en varmrätt och i bästa fall en bit frukt. Det blev ännu en kall natt men nu hade man både vant sig och förberett sig bättre. 3:e dagen var en så kallad förberedelse dag inför den stora dagen. Det innebär att vi skulle vänja oss vi höjden och gå fram till starten 9 km med en stigning på 200 m. Nu var vi på 4200m och inväntade med spänning dagen d. Vi fick en tydlig information om vad som skulle hända dag 4 av Chris. Vi skulle gå upp kl 2.30 för att börja bestigningen kl 3.00.
Tidigt i säng och ni kan tro att det var många spända själar som låg i tälten och undrade vad som skulle hända.
Den stora dagen var inne. Vi väcktes med "rock an roll" och alla samlades för att börja vandra. Vi skull upp till toppen och målet var att alla skulle upp till 4986 meter. Känn på det 4986, det är högt.
Vi började i sakta tempo vilket är viktigt när man ´skall stiga så mycket. Det började lätt för att efter ett tag övergå i brant stigning och löst underlag. Skälet till att vi började så tidigt är att underlaget har fryst och därför lite lättare att ta sig uppför. När det var 300 meter kvar började det bli tungt och det blev mer klättring. Det var betydligt tuffar än vad jag trott och nu började andningen också göra sig påmind. Vi hade det tufft och när det var c:a 150 meter kvar var vi ganska medtagna och beredda att ge upp. Då fick vi bra draghjälp av guiderna som peppade oss och sa att nu fixar ni dettas Vi tittade på varandra och gjorde tummen upp, sen var det bara att kämpa c:a 5 - 10 meter och paus 5 -10 meter paus och kl 6.28.54 besteg först Manne toppen och sen jag, bilder nedan för bevis. Det var kallt som bara den - 30 grader så vi stannade bara några minuter men hade under denna tid en fantastisk utsikt och en soluppgång som följt oss de sista metrarna mot toppen. Mina kära vänner det var en av mina mest fantastiska upplevelser. Att få dela den med alla underbara ungdomar från svenska skolan, Axel som sett till att detta blev möjligt och med min gode vän Manne har varit fantastiskt.
Nerfärden blev en tuff del det också och när vi kom ner till baslägret vid 9.00 var det frukost och sen snabbt påbörja vandringen ner till 3300 för att inte få känning av höjdsjukan.
Alla klarade toppen, vilket är mycket sällsynt. En drabbade av höjdsjukan och fick bäras ner annars klarade vi oss galant och Chris var mer än nöjd med resultatet.
På återseende!
Bara att ta sig ut från Nairobi på morgonen var ingen lätt match. Det tog nästan 1,5-2 timmar innan vi kom ut på landet. Trafiken här är tuff och alla kör som om de äger vägen. Men vi kom fram till slut och fick en enkel lunch av Savageteam,som skulle se till att vi kom upp till toppen. Jag måste medge att jag varit lite naiv när jag tog mig an detta äventyr. Först här började jag och Manne förstå vad som väntade oss. Vi fick en kort information om vad som väntade. Kl var 14.00 när vi skulle börja gå den första etappen upp till 2 300 meter, en stigning på 700 meter och en distans 7 km. Vi hade fått reda på att tempot måste vara lågt då nu måste börja vänja oss vid höjden. Vi var redan 4-500 meter över vad Kebenekajse är, så det var bara att vänja sig. Både jag och Manne är vana vandrare men vi kände av höjden och mådde lite illa redan här, vi började undra vad som väntar oss framöver. Till slut kom vi fram till första lägerplatsen kl var 17.00 och solen höll på att gå ner. När vi började vandringen var tempen + 25 och vi var varma och svettiga. Vår färdledare Chris, en engelsk militär med mycket pondus och stark röst, talade bryskt om för oss att nu gällde det att klä på sig för inom en halv timme var temperaturen under 0 grader för att under kvällen sjunka till - 10. Detta var det störst misstaget jag gjort när jag packade, att inte kolla vilken temperatur min sovsäck klarade. Det var min pilgrimssovsäck med ner till + 6. Manne hade inte heller riktigt koll så vi frös och mådde lite dåligt när vi sov i tälten på dåliga underlägg(som vi fått låna av skolan). Innan vi somnade hade vi nog bestämt oss för att det här kommer vi inte att klara. Men efter en natts orolig sömn vaknade vi upp till Chris höga stämma kl 7.00, dag stiga upp, hans mantra var "rock an roll" time to get up. Vi låg i ett tält med två andra Lars Brantd från Kivik som tillsammans med sin fru arbetar som lärare på skolan och Antonian som är en boardingförälder, vilket innebär att han finns till hands på skolan under icke skoltid som en extra förälder. De hade bättre utrustning men var också medtagna av första nattens kyla. Men efter lite frukost och när solen tinat upp oss var alla negativa tankar borta och vi såg fram emot en ny dags vandrig. Andra dagen vandrade vi i ett mycket långsamt tempo 7 km med en stigning på 700 m. Kl 9.00 började vi vandra och kl 15.00 var vi framme vid 4000 m över havet och hade njutit av en underbar lunch och vackert väder. Hur fixar man lunch till 67 personer och vem bär ens bagage kanske ni undrar, här kommer svaret. Vi hade hjälp av 87 stycken bärare, matlagare och allt i allor. Chris team bestod av 5 personer, övriga är inhyrda bärare som gör detta för att tjäna en bra slant. Det är hög arbetslöshet i Kenya så det är lätt att få tag i folk som ställer upp. De tjänar ca 160:-/dag vilket är bra betalt i Kenya plus lite tips från oss.
De bar upp all förnödenhet c:a 2 ton mat, tält , provisoriska toaletter och vår huvudpackning. Det finns bara väg upp till första basstationen. Maten var helt ok, men tilltagen i underkant med tanke på att gänget bestod av killar och tjejer i 15 - 19 års ålder. All hygien fick ske via bäckar och där tog vi också allt vårt dricksvatten. Vi mådde betydligt bättre och hade acklimatiserat oss lite med höjden och hade fortfarande tur med vädret. Klar blå himmel och hög solskyddsfaktor 40. Solen är lite elak på denna höjd. Själv märkte jag det då jag tvättat händerna och glömde att tvättat av solskyddet. Så jag blev lite bränd om man säger så. När vi kom fram till lägret var det bara att tvätta av sig så gott det gick och därefter serverades tee och kaffe. Sen var det till att reda till inför natten och börja klä på sig så många lager man hade med sig och invänta kvällsmaten som inleddes med soppa, en varmrätt och i bästa fall en bit frukt. Det blev ännu en kall natt men nu hade man både vant sig och förberett sig bättre. 3:e dagen var en så kallad förberedelse dag inför den stora dagen. Det innebär att vi skulle vänja oss vi höjden och gå fram till starten 9 km med en stigning på 200 m. Nu var vi på 4200m och inväntade med spänning dagen d. Vi fick en tydlig information om vad som skulle hända dag 4 av Chris. Vi skulle gå upp kl 2.30 för att börja bestigningen kl 3.00.
Tidigt i säng och ni kan tro att det var många spända själar som låg i tälten och undrade vad som skulle hända.
Den stora dagen var inne. Vi väcktes med "rock an roll" och alla samlades för att börja vandra. Vi skull upp till toppen och målet var att alla skulle upp till 4986 meter. Känn på det 4986, det är högt.
Vi började i sakta tempo vilket är viktigt när man ´skall stiga så mycket. Det började lätt för att efter ett tag övergå i brant stigning och löst underlag. Skälet till att vi började så tidigt är att underlaget har fryst och därför lite lättare att ta sig uppför. När det var 300 meter kvar började det bli tungt och det blev mer klättring. Det var betydligt tuffar än vad jag trott och nu började andningen också göra sig påmind. Vi hade det tufft och när det var c:a 150 meter kvar var vi ganska medtagna och beredda att ge upp. Då fick vi bra draghjälp av guiderna som peppade oss och sa att nu fixar ni dettas Vi tittade på varandra och gjorde tummen upp, sen var det bara att kämpa c:a 5 - 10 meter och paus 5 -10 meter paus och kl 6.28.54 besteg först Manne toppen och sen jag, bilder nedan för bevis. Det var kallt som bara den - 30 grader så vi stannade bara några minuter men hade under denna tid en fantastisk utsikt och en soluppgång som följt oss de sista metrarna mot toppen. Mina kära vänner det var en av mina mest fantastiska upplevelser. Att få dela den med alla underbara ungdomar från svenska skolan, Axel som sett till att detta blev möjligt och med min gode vän Manne har varit fantastiskt.
Nerfärden blev en tuff del det också och när vi kom ner till baslägret vid 9.00 var det frukost och sen snabbt påbörja vandringen ner till 3300 för att inte få känning av höjdsjukan.
Alla klarade toppen, vilket är mycket sällsynt. En drabbade av höjdsjukan och fick bäras ner annars klarade vi oss galant och Chris var mer än nöjd med resultatet.
På återseende!
onsdag 1 februari 2012
Nu bär det av !
vi är på väg. allt skall packas och vi vuxna skall försöka vara coola och inte verka skärrade över höjden. Manne och jag har varit på Karen Blixten museet idag. Vi fick en bra rundvandring och en utsökt lunch.
Nu är vi på väg till berget.
Må väl
Nu är vi på väg till berget.
Må väl
måndag 30 januari 2012
Nu har jag landat i Nairobi
Oj vad vi var trotta nar vi kom fram i natt kl 5.00. Var vard hade missuppfattat att vi skulle dyka upp sa vi fick snallt sta och vanta hos vakten medan varden kladde pa sig och slutligen dok upp. Om ni undrar varfor prickarna saknas sa finns det inga prickar. Sa ni far lasa med en viss kreativitet. Idag har vi varit pa svenska skolan och det har varit fantastiskt roligt. Vi har fatt en rundvisning av Mannes fantastiska kille Axel som ledder oss ratt i alla lagen. Vi har ocksa fatt reda pa att vi skall ha dunjackor med mera med oss pa denna vandring. Oj, Oj, Manne tittade pa mig och jag pa honom och undrade var var medicin skulle fa plats!!!!! Vi har nu dragit oss tillbaka och provpackar och hoppas att vi kan fa ner alla dessa nya saker som skulle med.Men jag lovar att med Mannes kreativitet blir det inga problem. Vi har tva dagar pa oss att stampa pa vaskan sa den gar att stanga innan denna fantastiska vandring mot toppen blir av. Imorgon skall vi ut med Axel pa en rundvandring i staden och pa onsdag blir det att ata en rejal middag for att orka med.
Vader och vind, vi har ca 25-30 grader vilket paminner oss om en svensk harlig sommar, en mild vind som smeker vara kinder nar vi ar ute och gar. Kvallen blir lite svalare men inte varre an 10 grader. Fardledaren for Mont Kenya skramde oss med att vi kan frysa ihjal om vi inte har dunjackor, undrar vilken affarskedja han sammarbetar med?? Han vill ocksa fa oss att tro att det ar vanligt med lejon dar vi skall ga!!
Med tanke pa dessa faror vill vi odmjukt att ni haller tummarna for oss sa att vi aterkommer med livet i behall.
Detta fran era odmjuka aventyrare.
Vader och vind, vi har ca 25-30 grader vilket paminner oss om en svensk harlig sommar, en mild vind som smeker vara kinder nar vi ar ute och gar. Kvallen blir lite svalare men inte varre an 10 grader. Fardledaren for Mont Kenya skramde oss med att vi kan frysa ihjal om vi inte har dunjackor, undrar vilken affarskedja han sammarbetar med?? Han vill ocksa fa oss att tro att det ar vanligt med lejon dar vi skall ga!!
Med tanke pa dessa faror vill vi odmjukt att ni haller tummarna for oss sa att vi aterkommer med livet i behall.
Detta fran era odmjuka aventyrare.
söndag 29 januari 2012
Tid för ny upplevelse
Hej, idag bär det av mot en ny höjdare, Mount Kenya den lättare toppen mount Lenana 4 986 m v h.
Jag åker till Nairobi med Manne som via sin son Axel har erbjudit mig denna möjlighet.
För er som följde mig på Pilgrimsvandringen och fortfarande väntar på bilder från denna vandring, får vänta ett tag till på dessa. Min dotter Alva har lovat att hjälpa mig med redigering av bilderna. Till dess får ni nöja er med mina upplevelser från Kenya. Det är lite kontraster i mitt liv för närvarande, förra veckan var jag med jobbet i Delsbo, Hälsingland det tog med alla färdmedel c:a 7-8 timmar. I Delsbo bor det 7,7 invånare/hektar. Att åka till Nairobi tar 18 timmar och där bor det 4581 invånare/km2.
Nu skall jag gå ut med hunden Tiffany och hennes dotter Doris innan jag åker till Manne, för att påbörja resan till Kenya, vi börjar på stationen i Hässleholm.
Jag åker till Nairobi med Manne som via sin son Axel har erbjudit mig denna möjlighet.
För er som följde mig på Pilgrimsvandringen och fortfarande väntar på bilder från denna vandring, får vänta ett tag till på dessa. Min dotter Alva har lovat att hjälpa mig med redigering av bilderna. Till dess får ni nöja er med mina upplevelser från Kenya. Det är lite kontraster i mitt liv för närvarande, förra veckan var jag med jobbet i Delsbo, Hälsingland det tog med alla färdmedel c:a 7-8 timmar. I Delsbo bor det 7,7 invånare/hektar. Att åka till Nairobi tar 18 timmar och där bor det 4581 invånare/km2.
Nu skall jag gå ut med hunden Tiffany och hennes dotter Doris innan jag åker till Manne, för att påbörja resan till Kenya, vi börjar på stationen i Hässleholm.
| Nairobi | ||
| Huvudstad | ||
 Vy över Nairobi. | ||
| ||
| Land |  Kenya | |
|---|---|---|
| Provins | Nairobi | |
| Koordinater | 1°17′S 36°49′O | |
| Area | 684 km²[1] | |
| Folkmängd | 3 133 518 (24 augusti 2009)[2] | |
| Befolkningstäthet | 4 581 invånare/km² | |
| Borgmästare | Geoffrey Majiwa | |
söndag 26 juni 2011
Inga foto men väl lite statistik.
Hej, nu har jag firat midsommar hos goda vänner i Immeln och ätit god sill och tagit en nubbe. Kan tala om att jag också har blandat min egen dillsnaps, tre kvistar dill och 75 cl vodka låt stå i 36 timmar. Det blir gott, om ni vill runda av smaken tillsätt en sockerbit eller en liten tesked honung.
Tyvärr har jag inte hunnit att redigera alla mina fina bilder. Dels pga av den lilla listan som Bettan knåpat ihopa, det var bara att börja uppifrån. Så illa var det inte men det är svårare med tiden nu när man är hemma. Men jag kämpar på. Skall förmedla lite annan statistik och mina mått:
Börjar med måtten, för er som varit med från början minns att midjan var 98 cm nu är den 93 cm = 5 cm
Vikten var 83,6 nu är den 80 ,2 = 3,4 kg. Längd som tidigare 179 cm.
Leden är 82 mil, (uppgifterna om längden på leden kan variera). Jag har tagit buss och taxi 5,3 mil och gått 76,7 mil på leden. Men med tanke på allt jag gått sidan om har det nog blivit mer än 100 mil. När jag var i A Coruna gick jag nog 4-5 mil och i städerna har jag gått en hel del.
Men om jag gått på leden 76,7 mil har min genomsnittliga dags etapp varit 2,8 mil. Jag har vandrat 27 dagar och haft 5 vilodagar.
Jag har under vandringen mött 12 Svenskar, 7 danskar, 8 norska och 7 finnar. I övrigt har det varit en hel drös tyskar, spanjorer, fransmän och italienare. Övriga nationer har varit från Korea, Japan, Kina, Indien, Belgien, England, Irland, Skottland, Grekland, Slovakien, Tjeckien, Serbien, Schweiz, Kroatien, Rumänien, Ungern, Polen, Ryssland, Lettland, Litauen, Ukraina, Österrike, USA, Australien, Mexiko, Chile, Panama och Egypten. Detta var de nationaliteter som jag träffade på under vandringen.
Lammet påstår att vi även skall räkna in Kyllingaröd som ett eget land och våra kära grannar vill att Forsakar där vi har vårt sommarboende skall vara en egen stat. Men jag är tveksam om övriga Sverige går med på detta så vi får hålla oss till övriga offentliga stater, 36 stycken som jag mött personer ifrån.
Jag tycker detta är fantastiskt och till er som funderar på att gå, sluta fundera. Det är bara att skriva in i kalendern när ni skall göra det.
När jag kom hem fick jag en ny titel av mina grannar, Biskop av Forsakar(för er som inte varit här gå in på nätet och kolla upp). Jag skulle ta fram ett valspråk och det publicerar jag nu:
"Lev i nuet och planera för sen" Lammet har ett eget "Ät medan gräset är grönt" Må väl jag återkommer med bilder.
Tyvärr har jag inte hunnit att redigera alla mina fina bilder. Dels pga av den lilla listan som Bettan knåpat ihopa, det var bara att börja uppifrån. Så illa var det inte men det är svårare med tiden nu när man är hemma. Men jag kämpar på. Skall förmedla lite annan statistik och mina mått:
Börjar med måtten, för er som varit med från början minns att midjan var 98 cm nu är den 93 cm = 5 cm
Vikten var 83,6 nu är den 80 ,2 = 3,4 kg. Längd som tidigare 179 cm.
Leden är 82 mil, (uppgifterna om längden på leden kan variera). Jag har tagit buss och taxi 5,3 mil och gått 76,7 mil på leden. Men med tanke på allt jag gått sidan om har det nog blivit mer än 100 mil. När jag var i A Coruna gick jag nog 4-5 mil och i städerna har jag gått en hel del.
Men om jag gått på leden 76,7 mil har min genomsnittliga dags etapp varit 2,8 mil. Jag har vandrat 27 dagar och haft 5 vilodagar.
Jag har under vandringen mött 12 Svenskar, 7 danskar, 8 norska och 7 finnar. I övrigt har det varit en hel drös tyskar, spanjorer, fransmän och italienare. Övriga nationer har varit från Korea, Japan, Kina, Indien, Belgien, England, Irland, Skottland, Grekland, Slovakien, Tjeckien, Serbien, Schweiz, Kroatien, Rumänien, Ungern, Polen, Ryssland, Lettland, Litauen, Ukraina, Österrike, USA, Australien, Mexiko, Chile, Panama och Egypten. Detta var de nationaliteter som jag träffade på under vandringen.
Lammet påstår att vi även skall räkna in Kyllingaröd som ett eget land och våra kära grannar vill att Forsakar där vi har vårt sommarboende skall vara en egen stat. Men jag är tveksam om övriga Sverige går med på detta så vi får hålla oss till övriga offentliga stater, 36 stycken som jag mött personer ifrån.
Jag tycker detta är fantastiskt och till er som funderar på att gå, sluta fundera. Det är bara att skriva in i kalendern när ni skall göra det.
När jag kom hem fick jag en ny titel av mina grannar, Biskop av Forsakar(för er som inte varit här gå in på nätet och kolla upp). Jag skulle ta fram ett valspråk och det publicerar jag nu:
"Lev i nuet och planera för sen" Lammet har ett eget "Ät medan gräset är grönt" Må väl jag återkommer med bilder.
torsdag 23 juni 2011
Hemma och dagen före midsommar.
Hej alla som följt min vandring. Nu har det blivit vardag igen och listan från Bettan har jag börjat att beta av. Detta är min andra hela dag hemma och nu har jag börjat smälta vandringen. Men det tar några dagar till innan jag är klar med redigeringen av mina 475 bilder. Mitt mål är att vara klar med detta tills på måndag. Så glöm inte att gå in med jämna mellanrum till denna sida.
Nu önskar jag er alla en riktigt skön MIDSOMMAR med lek, sång, god mat och många goda vänner omkring er.
Nu önskar jag er alla en riktigt skön MIDSOMMAR med lek, sång, god mat och många goda vänner omkring er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)